SÅ HÄR MÖTTES BRUDPARET
Sara: Vi träffades för första gången på restaurangen i Stockholm. Vi hade inga gemensamma kontakter och åldersskillnaden är stor, men vi klickade direkt och såg det som en spännande och rolig grej att träffas för en drink eller två, spontant en söndagskväll. Jag trodde aldrig att det skulle bli mer än så, men sedan den där kvällen 19/9-2015 har vi hållit ihop och det har alltid varit självklart.
Två år senare, under den klaraste stjärnhimlen, ensam på en strand utanför Afrikas östkust, gick han ner på knä. Vi hade haft en underbar dag med att cykla runt och upptäcka stränderna runt den lilla ön la Digue och Erik skulle ordna efterrätt på vår uteplats efter att ha ätit en god middag på en restaurang. Det var inget konstigt och jag reflekterade ingenting över att vi plötsligt var tvungna att flytta omgående. "Kyla!" Jag tänkte och babblade vidare helt i min egen värld, helt ovetande om att Erisk hade dykt upp och tänt en massa ljus nere på stranden. En allé av ljus upp till filtar som också var omgivna av ljus och blomblad. Det var som i en film och jag förstod fortfarande inte ett dugg, eftersom Andreas alltid är romantisk på det här sättet. Inte förrän han reste sig och berättade hur mycket han älskade mig och öppnade locket på en kokosnöt, där det inte fanns någon kokosnöt alls utan en låda, och jag höll på att sätta bubblan i halsen, så jag började sakta lägga till 1 +1 varpå jag började utbrista "Men vad gör du!?" "Vad gör du!?", "Jag fattar ingenting!?". Det var 27 grader, det kändes som att någon drog stjärnorna närmare oss och där var han. Den roligaste, vackraste personen jag någonsin träffat, just då och där bestämde jag mig för att han var den jag skulle dela mitt liv med. Min framtida man.
